Trygghet har blivit en av de viktiga frågorna inför stundande riksdagsval. Mycket handlar om förstärkning av polisens resurser, nya lagar och strängare straff. Men politikerna har också börjat diskutera huruvida säkerhetsbranschen kan bidra till ökad trygghet. Främst har det handlat om möjligheter att använda ordningsvakter och väktare i högre eller mindre grad samt om polisens ska ha utökade möjligheter till att få använda säkerhetskameror. Allt fler inser sålunda att polisen inte kan vara överallt samtidigt. Det behövs väktare och ordningsvakter som kan avlasta polisen och det behövs kameror som kostnadseffektivt kan arbeta dygnet runt med att dokumentera vad som händer i brottsutsatta områden.

Att verkligheten nått regering och riksdag finns det flera orsaker till. Narkotikahandel och grövre våldsbrott har ökat samtidigt som polisens brottsuppklarningsprocent förblivit mycket låg. En annan orsak är förstås att de privata säkerhets- företagen fått en identitet och en stark röst genom Säkerhetsbranschen. Politiker och medier har förstått att det nu finns en branschorganisation som engagerar sig i trygghetsfrågorna och som dessutom representerar betydande resurser som redan i dag medverkar till att göra samhället tryggare.

Sammanslagningen med Swesec kan göra Säkerhetsbranschen ännu starkare. Men det beror på vad som händer i nästa etapp.

Säkerhetsbranschen bildades 2013 genom en splittring i Swesec där där delbranschföreningarna Swelarm (för leverantörer av elektroniska produkter och tjänster) gick samman med Sweguard (för bevakningsbolag) i en enda gemensam organisation.

Den sammanslagning som nu genomförts innebär formellt att Swesecs fyra delbranschföreningar; SEM Group SLR, Svebra och GBF är associerade medlemmar i Säkerhetsbranschen. Det är sålunda ingen fullskalig sammanslagning. Återstår därför att se om dessa delbranschföreningar inom ett eller två år är redo för avveckling så att deras medlemsföretag kan integreras i Säkerhetsbranschen och att konceptet ”en stark organisation och ett medlemskap” kan bibehållas. I så fall kommer Säkerhetsbranschen att väsentligen stärkas.

Säkerhetsbranschen har satt den privata säkerhetssektorn på kartan under sin femåriga existens. Regering och opposition vet var de ska vända sig när det gäller att för en dialog kring hur den privata sektorn kan medverka till ett tryggare samhälle. Det gäller även medierna. Identiteten är viktig och om Swesec-föreningarnas medlemsföretag kan bli fullvärdiga medlemmar i Säkerhetsbranschen tillförs organisationen såväl kompetens som ekonomiska resurser så att verksamheten ytterligare stärks. Låt oss hoppas att det finns en sådan plan och att den genomförs.

Hoppas också att bevakningsföretagens arbetsgivarorganisation, Säkerhetsföretagen, renodlar sin verksamhet. Joachim Källsholm har, som ordförande för Säkerhetsföretagen, förtjänstfullt tagit in organisationen i Transportföretagen och därmed stärkt dess roll som arbetsgivarorganisation. Här finns mycket att göra. Att också aspirera på att bli en konkurrerande branschorganisation till Säkerhetsbranschen är kontraproduktivt. För regering, opposition, myndigheter och media förenklas relationen med den privata säkerhetssektorn om den har en tydlig identitet, det vill säga representeras av en enda organisation. Det är i högsta grad en förtroendefråga.

Om särintressen kan läggas åt sidan till förmån för branschens välmående så har den privata säkerhetssektorn – med Säkerhetsbranschen och arbetsgivarorganisationen Säkerhetsföretagen – goda förutsättningar att bli mer välorganiserad än någonsin. Det skulle gagna såväl säkerhetsföretag som samhället i stort.

Om något år kan vi nog se vart det lutar, väl medvetna om att vi får den branschorganisation vi förtjänar.

Lennart Alexandrie