TDD är en optisk fördunklingsdetektor, som fungerar inne i ventilationskanalen.
Sensordelen täcker i största möjliga utsträckning hela kanalen.
En ljusstråle sänds ut från en sändare till en mottagare och om rök kommer in i kanalen fördunklas ljusstrålen och larm utgår.
TDD-detektorn har justerbar känslighetsnivå för olika miljöer, som kan finnas i en kanal.
Man kan således detektera mycket tidigt med TDD. Men hur klarar man falsklarmsproblemen? Blir inte även TDD smutsig och blåser det inte lika mycket omkring den detektorn?
Eftersom nedsmutsningen sker mycker ofta långsamt i förhållande till fördunklingen vid brand har man använt två olika tidskonstanter när man detekterar. Rökdetekteringen mäts flera gånger i sekunden och smutsmätningen mäts varannan timme.
När det gäller nedsmutsning mäter man alltså den mottagna ljuseffekten och jämför den med värdet två timmar tillbaka.
Om den mottagna effekten gått ned höjer detektorn automatiskt den utgående ljuseffekten så mycket, att den mottagna effekten alltid ligger kvar på en larmnivå.
Förhållandet till larmnivåerna är således alltid stabilt och detektorn har alltid den känslighet, som den är inställd för.