"Dagens uppringda larmöverföring kan bli oanvändbar när telenäten digitaliseras och telefonsamtal går via bredbandsförbindelser. Kommunernas larmöverföringstjänster för brandlarm, inbrottslarm och tekniska larm kan med fördel vara IP-baserade och utnyttja interna datanät (stadsnät). På samma sätt kan företag utnyttja sina interna datanät.
IP-tekniken är på stark frammarsch och därför är det extra viktigt att nya produkter på marknaden omgärdas av tydliga normer för att kunderna ska ha en rimlig möjlighet att välja produkter efter sina behov.

Befintliga normer och standarder
I Sverige finns standarder för larmöverföring som bygger på europeiska standarder från Cenelec, den europeiska standardiseringskommittén. Utifrån dessa standarder utformas i sin tur normer av Stöldskyddsföreningen (SSF) och Brandskyddsföreningen (SBF) på uppdrag av Försäkringsförbundets regelnämnd. Svensk Brand- och Säkerhetscertifiering (SBSC) testar och utfärdar intyg utifrån normerna.
För larmöverföringssystem för inbrottslarm klass 3 finns normen SSF114, som ges ut av SSF. Normen är baserad på svensk standard SS EN 50136. I praktiken arbetar man efter den äldre normen RUS 130:6 där endast larmsändare för Multicom Online är godkända för larmklass 3.
En liknande situation gäller för brandlarm där Multicom Online är det system som godkänns för anläggningar med automatiskt brandlarm och andra anläggningar med höga krav på säkerhet och tillförlitlighet. Den standard som finns, SS EN 54-21, är ännu inte antagen som norm i Sverige även om ett arbete pågår att ta fram normen för det svenska regelverket.
Värdet av en nationell norm kan diskuteras, eftersom det finns väl genomarbetade standarder på EU-nivå. Istället för nationella normer skulle t.ex. ackrediterade testinstitut kunna utfärda intyg för produkter och system mot den gällande EU-standarden. Användaren måste då vara uppmärksam på vem det är som intygar mot normen, eftersom det finns aktörer som utfärdar intyg utan relevanta provningar och med begränsad insyn.

Dedikerade förbindelser
Traditionella data- och telefonisystem är otillräckliga för standardiserade larmöverföringssystem därför att det saknas en individuell övervakning av varje anslutning. Det gäller både fasta och mobila telenät. Dessa kan naturligtvis användas om de kompletteras med system för övervakning, t.ex. över GPRS i GSM-näten. Men ett sådant system kan sannolikt inte intygas mot de högre kraven i normerna.
Att använda Internet för larmöverföring kan vara ett kostnadseffektivt sätt att lösa en övervakad larmöverföring, eftersom den extra kostnaden för själva kommunikationen på en fast Internetaccess är obefintlig. Det kunden betalar för är tjänsten att övervaka förbindelsen. Men precis som med publika telefonisystem är det omöjligt att i ett publikt IP-nät hålla tillräckligt hög säkerhet för att kunna garantera kapacitet och tillgänglighet. För larmanläggningar där man vill ha en säker larmkommunikation med IP-baserade system är man hänvisad till dedikerade nät eller förbindelser som är logiskt avskilda från de publika näten. I normen EN 54-21 finns också krav på dedikerad förbindelse för brandlarmet.
Företagsnät och stadsnät kan i många sammanhang användas under förutsättning att garanterad kapacitet avsätts för larmkommunikationen och att denna blir logiskt avskild från den övriga kommunikationen
För att nå en högre säkerhetsnivå kan flera oberoende kommunikationsvägar kombineras, t ex ett företagsnät tillsammans med en GSM/GPRS-backup. Därmed ökar den totala säkerheten och tillgängligheten, men som kund ska man vara observant på hur väl backup-lösningen är integrerad i tjänsten och att även backup-kanalen övervakas när den inte används. Annars är backup-kanalen knappast värd namnet.

Normer och standarder är ett stöd för kunden
Med en tydlig norm och standard är det enkelt för kunden att välja den kvalitet som önskas av den vara eller tjänst som ska köpas. Att det idag saknas aktuell standard är ett problem både för kunder och leverantörer. Det lämnar fältet fritt för mindre seriösa leverantörer som hävdar att deras produkter motsvarar diverse normer, ofta utan att visa på vare sig intyg eller annat från en seriös ackrediterad intygsgivare, som t.ex. Det Norske Veritas. Det gör det svårt för kunden att välja kvalitet på den tjänst som köps - och att försäkra sig om säkrast möjliga funktion och största möjliga trygghet över tiden. Därför behövs användbara och tydliga normer och standarder snarast!"