Utredningens uppdrag är att stödja regeringens arbete med svensk försörjningsberedskap och näringslivets beredskapsplanering, och samtidigt bidra till bättre samverkan mellan statliga aktörer och företag. Målet är att öka takten i uppbyggnaden av det civila försvaret och därmed stärka totalförsvaret. Utredningen leds av landshövdingen i Gotlands län, Charlotte Petri Gornitzka, och slutredovisning kommer ske under hösten 2026.

Under SNOS-mötet beskrev Svante Werger ett totalförsvar där näringslivet behöver betraktas som en integrerad del av systemet snarare än som en extern aktör som myndigheterna kontaktar när behov uppstår.

Näringslivet står för en stor del av förmågan

Utgångspunkten är enkel men samtidigt omfattande. En mycket stor del av de varor och tjänster som behövs för att samhället ska fungera produceras av privata företag. Därmed blir näringslivets förmåga också en central del av Sveriges försörjningsberedskap.

Arbetet handlar enligt Werger framför allt om hur företag kan bidra med varor och tjänster till totalförsvaret och hur relationen mellan offentlig och privat sektor behöver organiseras för att detta ska fungera även under svåra störningar, höjd beredskap och krig.

I presentationen sammanfattades arbetet i fyra huvudspår: att integrera näringslivet i beredskapsstrukturen, hålla samman försörjningsberedskapen genom en nationell strategi, undanröja hinder för konkret samverkan samt initiera konkreta samarbeten och aktiviteter.

Säkerhetsbranschen pekas ut som viktig

För säkerhetsbranschen finns en särskilt tydlig koppling till den beredskapssektor som rör ordning och säkerhet och som Polismyndigheten ansvarar för.

Werger konstaterade att privat-offentlig samverkan har hunnit olika långt i de tolv beredskapssektorerna. Inom flera finns redan etablerade forum mellan myndigheter, branschorganisationer och företag, medan området ordning och säkerhet är ett område där utredningen ser behov av fortsatt utveckling.

– Där tror vi att man skulle behöva utveckla mycket mer av privat-offentlig samverkan mellan Polismyndigheten och hela skydds- och bevakningsbranschen, sade han.

Han pekade också på teknikutvecklingen och nämnde bland annat övervakning och drönare som verksamheter som behöver komma in tydligare i totalförsvarsplaneringen.

Informationsdelning fortfarande ett av de svåraste problemen

Ett återkommande problem är möjligheten att dela information mellan företag och offentliga aktörer.

Utredningen har identifierat flera hinder: otydliga kontaktvägar och ansvar, osäkerhet kring hur resurser ska prioriteras, informationsdelning, finansiering, offentlig upphandling samt skillnader i kultur och arbetssätt mellan offentlig och privat sektor.

Werger beskrev informationsdelningen som en av de principiellt svåraste frågorna.

– Att dela känslig företagsinformation med det offentliga när företaget inte kan få garantier för att informationen kommer att vara hemlig om någon begär ut den, sade han som ett konkret exempel.

Problemet finns också åt andra hållet. Myndigheter kan behöva dela säkerhetsskyddsklassificerad information med privata aktörer, vilket kräver rätt säkerhetsskydd, organisation och rutiner.

Enligt Werger fungerar informationsutbytet ofta bättre när parterna redan har byggt upp förtroende och känner varandra.

Vem får resurserna när alla behöver dem?

Diskussionen under SNOS-mötet kom också in på ett mycket konkret problem för säkerhetsföretagen: samma resurser kan i praktiken vara utlovade till flera kunder samtidigt.

En deltagare från bevakningsbranschen beskrev hur offentliga upphandlingar ibland innehåller krav på kraftigt förstärkt bemanning vid höjd beredskap – utan att någon finansiering finns för att hålla personal i reserv.

Werger konstaterade att utredningen mött samma frågeställning.

– Vi får ibland höra om risken för att resurser är dubbelintecknade eller trippelintecknade, sade han.

Upphandling handlar inte bara om lagstiftning

Offentlig upphandling lyfts ofta fram som ett hinder för bättre beredskap, men enligt Werger ligger problemet inte alltid i själva lagen.

Personer med stor kunskap om offentlig upphandling framhåller enligt honom att regelverket kan användas betydligt mer flexibelt än vad som ibland sker i praktiken. Begränsningarna kan i stället ligga i interna regler och arbetssätt hos organisationerna.

– Det finns en kultur där det enklaste sättet att jobba med offentlig upphandling är att styra mot pris, sade Werger.

Samtidigt finns exempel där beredskapsperspektivet tydligare har börjat byggas in i upphandlingarna.

Metoden Merkurius – ”Vänd på perspektivet”

Ett konkret initiativ inom utredningen är Merkurius, en utbildning där det traditionella perspektivet på totalförsvarsövningar vändes på.

I stället för en utbildning där huvuddelen av deltagarna kommer från offentlig sektor och företagen ska lära sig hur myndighetssystemet fungerar, bestod majoriteten av deltagarna av företagsrepresentanter. Fjorton företag och tio myndigheter deltog i ett tvådygnsinternat där företagens åtgärder, behov och bidrag stod i centrum.

– Det offentliga måste våga pröva: hur ser den här frågan ut om jag tittar på den ur näringslivets perspektiv? sade Werger.

Syftet var framför allt att få in näringslivets perspektiv tydligare i framtida totalförsvarsutbildningar och övningar.

Utvärderingen pekade enligt presentationen på att företagens perspektiv synliggjorde både problem och lösningar som annars riskerar att förbises. Utredningens huvudspår är därför att erfarenheterna från Merkurius ska integreras i befintlig utbildnings- och övningsverksamhet snarare än enbart bli en separat kurs.

Ett nytt totalförsvar kan inte kopiera det gamla

Under diskussionen aktualiserades också frågan om Sverige helt enkelt skulle kunna återanvända strukturerna från det tidigare totalförsvaret.

Werger menade att mycket kunskap finns att hämta därifrån, men att förutsättningarna i dag är väsentligt annorlunda. Näringslivet är mer dynamiskt och internationellt, Sverige är medlem i EU och Nato och försörjningskedjorna går över nationsgränserna.

Det innebär att dagens system inte kan byggas utifrån föreställningen om ett i huvudsak slutet Sverige som ska lösa sina problem inom landets gränser.

I stället behöver beredskapen redan från början planeras tillsammans med nordiska länder, EU och Nato.

Samverkan måste fungera innan krisen kommer

En genomgående slutsats från mötet var att privat-offentlig samverkan inte enbart är en fråga om formella strukturer. Skillnader i språk, kultur och tidsperspektiv kan i sig skapa problem. Ett ord som ”snabbt” kan exempelvis betyda helt olika saker i ett företag och inom offentlig förvaltning.

Lösningen är enligt Werger i stor utsträckning att aktörerna faktiskt träffas, övar och bygger relationer innan en kris uppstår.

Utredningens arbete hittills har bland annat resulterat i ett förslag till nationell strategi för försörjningsberedskap (som regeringen sedan har beslutat om), en promemoria om offentlig upphandling som strategiskt verktyg, en kartläggning av den privat-offentliga samverkan samt erfarenheterna från Merkurius.

Den kanske viktigaste förändringen handlar dock om synsättet: företag ska inte enbart ses som leverantörer till totalförsvaret.

De är en del av totalförsvaret.