Hela säkerhetsbranschen behöver tydliga normer det är självklart, men dessa normer utarbetas och finns redan idag via EN normerna som också blir svensk standard. Idag provas produkter för säkerhetsmarknaden runt omkring i Europa av olika testlaboratorier, De flesta testlaboratorier har olika specialiteter, som t ex IR-detektorer, centralapparater, telecom. IP-larmöverföring är inget speciellt, när det gäller dessa EUnormer. Vilken teknik som används är oväsentlig så länge den uppfyller de krav som ställs. IP-överföring används för många olika ändamål, t ex av försvarsmyndigheter inom EU för kommunikation eller av företag och privatpersoner för bl a penningstransaktioner. Jag förstår inte varför vi inom säkerhetsbranschen inte kan acceptera den nya tekniken när den uppfyller de krav och är provad av oberoende testlab. Provningar utförs enligt de specifikationer som kunden (tillverkaren) ber testlaben att prova mot ex EN 50136-1-1-1-5, samt mot vilken Grade som produkten skall uppfylla. Inom EU använder vi idag EN-Normerna till olika ändamål, allt från miljö, läkemedel, livsmedel och säkerhet. Det intressanta är att Sverige idag accepterar och följer de flesta EU-normerna men när det gäller produkter för säkerhetsmarknaden försöker vi särskilja oss!

Eftersom teknikutvecklingen går mycket fort måste vi i Sverige acceptera dessa EU-normer helt och inte sträva efter att ha egna regelverk. För att påverka samma normer bör vi dock aktivt jobba i de arbetsgrupper som utformar EN-normerna för vår bransch. Som jag ser det försöker vi i Sverige upprätthålla våra egna tolkningar av dessa EU-normer, till vilken nytta? Jag är övertygad om att fortsätter vi på den linjen kommer de bli allt färre säkerhetsprodukter som är provade mot de svenska SSFnormerna. Normalt är det kunden som ska skydda sig själv och sin verksamhet. Förr i tiden var det försäkringsbolagen som hade stort inflytande över hur kundens säkerhetssystem skulle vara genom SSF 130:5 och tillhörande larmklass. Idag har vi inte larmklasser i EU utan Grades som beskriver vilken nivå som säkerhetssystemet ska anpassas till, varför har inte den svenska normen SSF 1014 antagit dessa Grades? Vår säkerhetsbransch har utvecklats mycket de senaste 15 åren, inte minst genom den växande efterfrågan på passersystem och videoövervakning, vad blir nästa teknik som kommer påverka vårt dagliga arbete?

EU jobbar idag mycket med energistyrning, viket troligen kommer begränsa vårt dagliga energiuttag i hemmet och på arbetet allt för att värna om miljön och minska vår beroende av miljöfarlig energi, vad betyder detta då för vår bransch? Troligtvis kommer de aktörer som idag monterar energistyrningen också montera rörelsevakten (IR-detekrorn) för att hantera systemen. Steget att överföra detta till ett enklare säkerhetssystem till en larmcentral är inte stort. Ett samarbete med en larmcentral för att övervaka detta är inte heller otänkbart då allt handlar om att ge kunden en helhetslösning och kundnytta, hur överför vi detta? Jo, via IP. Vi som leverantörer verkar inom en bransch med snabbteknikutveckling. Det är också en bransch där marknadens efterfrågan inte styrs av mode och trender, det är endast kundnyttan som styr. Det finns sålunda inget "ha-begär" efter säkerhetsbranschens produkter, som t ex när det gäller efterfrågan på mobiltelefoner, TV, Ipodar och liknande teknologi. Den snabba teknikutvecklingen kommer inte komma kunderna till gagn om vi i Sverige låter lokala särkrav reglera marknaden. Tvärtom kommer utvecklingen hämmas. Det kan t ex innebära att kunden får betydligt sämre möjligheter att dra nytta av den nya tekniken. Om vi inte är mera lyhörda för vad som efterfrågas kommer säkerhetssystemen kanske ingå i ett koncept från t ex energistyrning, IP-komponenter från tillverkare av t ex trådlösa nätverk! Är det en sådan efterfrågan vi vill ha? Kunden som idag köper infrastruktur för att få sin datakraft att fungera kan likaväl "få på köpet" ett säkerhetssystem och vem är då vinnaren i vår bransch?

Min slutsats är att vi måste jobba mot ett gemensamt mål inom säkerhetsbranschen så att vi snabbare kan vara med och påverka normer inom EU. Vi ska inte lägga krut på svenska särkrav som ingen uppfyller. Sverige är bara en liten importbaserad del av den säkerhetsproduktmarknad som finns inom EU. Tillverkarnas intresse för att anpassa produkter för att uppfylla svenska särkrav är sålunda begränsat. Däremot kan svenskt kunnande och säkerhetstänkande få ett större och bredare genomslag om vi väljer att påverka genom denna kunskap. Låt oss lägga kraften på det istället för att isolera vår egen säkerhetsmarknad från övriga Europa.