När det gäller samhällets syn på den privata säkerhetsmarknaden och de privata säkerhetföretagen har sålunda inte Swesec betytt någonting. Frågorna har snarare ägts av de stora säkerhets­företagen med Securitas i spetsen.

De delbranschföreningar inom Swesec som märkts mest utanför säkerhetsbranschens innersta krets är Swelarm (teknikbolagen) och framför allt bevakningsbolagens organisation Sweguard, som synts i såväl små som stora rikstäckande medier i olika sammanhang. Det var just dessa två branschföreningar som klev ur Swesec och bildade den proaktiva intresseorganisationen Säkerhetsbranschen för att nå ut utanför den egna branschbubblan och bli en rejäl kraft som ska lyfta trygghetsfrågorna i samhället.

Med en aggressiv agenda och en blytung styrelse, ledd av Björn Eriksson, står Säkerhetsbranschen nu väl rustad att tillvarata de privata säkerhetsföretagens intressen även på offentlighetens arena. Med både bevakningsföretagen och teknikleverantörerna i en och samma organisation har vi för första gången fått en branschorganisation som vill och kan representera säkerhetssektorns alla leverantörsled. Säkerhetsbranschen är nämligen öppen för alla typer av säkerhetsföretag, inte bara bevakningsföretag och leverantörer av elektroniska produkter, system och tjänster utan även låssmeder, konsulter och andra tänkbara företag med en säkerhetsagenda.

Samtidigt har Swesec knutit till sig kommunikatören Henrik Kolga som ledare. Dessutom har Swesecs delbranschförening FLB, för leverantörer av förvaringsskydd, lås och beslag, ändrat namn och profil. Nu heter den SEM, Säkerhet inom Elektronik och Mekanik och är öppen för alla tillverkare och distributörer av säkerhetsprodukter. Dessutom har Swesec tagit in säkerhetschefen Michael Englund och IT-experten Per Hellström i sin styrelse, vilket också får ses som ett stort trendbrott. Med andra ord hände det fler omvälvande händelser inom Swesec under det första kvartalet 2013 än vad som sammantaget har åstadkommits på de senaste 15 åren.

Att Swesecs styrelseordförande Urban Doverholt är den drivande kraften råder ingen tvekan om. Han har antagit utmaningen som Swelarms och Sweguards utträde skapade. Det är bara att lyfta på hatten. För visst är det så att Swesecs förändring inte skulle ha skett om inte de två forna delbranschföreningarna hade lämnat Swesec för att sedermera gå samman i en ny stark branschförening. Urban Doverholt medger det inte, men visst har det spelat in. Ett insomnat Swesec var helt enkelt tvingat till förändring. I princip var ju organisationen dödförklarad, vilket var alldeles tydligt när kritiska röster mot Säkerhetsbranschens bildande fruktade att den nya organisationen skulle bli ett inaktivt forum så som ”ett nytt Swesec”.

Doverholt och hans styrelse har emellertid visat att liket lever. Detta till trots är Säkerhetsbranschen i kraft av sin bredd och tyngd både vad gäller medlemsföretag och styrelse samt sin tydliga och ambitiösa programförklaring den organisation som äger säkerhetsföretagens framtidsfrågor. Swesecs åtgärder visar visserligen på att organisationen ännu lever, men inte att man har en hållbar vision för säkerhetsbranschens företag.

Att Urban Doverholt har varit en utomordentligt driven ordförande för Swesec är det ingen tvekan om. Med tanke på att hans arbetsbörda som vd för Assa AB kan man tycka att det är uppseendeväckande. Samtidigt kan man se engagemanget för Swesec som ett led i hans strategi som vd för det världsledande låsbolaget. I medlemsförteckningarna i delbranschföreningarna SEM (före detta FLB) och SLR (låssmedföretagen) finns ju en stor del av Assas återförsäljare.  

Att två större branschorganisationer visar i sina handlingar att de vill arbeta proaktivt och synliggöra säkerhetsföretagen är naturligtvis bra. Däremot kan man hoppas att Urban Doverholt får rätt när han säger (i Detektor 3/13) att branschen bör företrädas av en enda stark organisation. Med Securitas, G4S och Stanley Security Solutions i ryggen känns dock den uppgiften mer ämnad för Säkerhetsbranschen än för Swesec.  Genom sitt deltagande under Almedalsveckan visar Säkerhetbranschen att organisationen har en högre ambition än någon annan organisation när det gäller att företräda säkerhetsföretagens intressen även i ett större allmängiltigt perspektiv. Det är en milstolpe.