I utredningen av dubbelmordet i Linköping 2004 har polisen hela tiden haft dna-spår i form av blod från en kniv och hårstrån från en mössa utan att kunna hitta mördaren. Nu vet man att den misstänkte mördaren, en 37-årig man, har levt ett isolerat liv och inte begått några andra brott som gjort att hans dna har kunnat hamna i polisens spårregister. 

Linköpingsfallet valdes ut som pilotstudie för att testa dna-släktmetoden. Detta eftersom det fanns dna, som är en förutsättning, och för att man genomfört alla tillgängliga åtgärder utan att komma vidare. Ett krav är att kvaliteten på dna-spåren är tillräckligt bra.

Den misstänkte Linköpingsmördarens dna laddades upp i två släktdatabaser,  där användarna samtyckt till att polis får söka med dna.

I april i år var resultatet klart och 900 personer hittades som matchade mot gärningsmannen. Av dessa kokade Peter Sjölund ner antalet till 25 nu levande personer. Alla är släkt med gärningsmannen i fyra till sju generationer tillbaka.

– Då fanns det något att jobba med, säger Peter Sjölund, släktforskaren som var med och löste fallet.