Många skolor har genom åren fått rutor i fönster och dörrar sönderslagna samt fasaderna nedklottrade. Årskostnader runt 250 000 kr är inte ovanliga. Men det är inte bara kostnaderna som är ett problem. Att som lärare och elev komma till sin arbetsplats på morgonen och se förödelsen med sönderslagna rutor och glassplitter överallt tar ned humöret och skapar olustkänslor hos de flesta. Har förövarna dessutom tagit sig in och lagt beslag på datorer och annat som hör skolverksamheten till påverkar det själva utbildningen och lärandet negativt.

Länsstyrelsernas handläggare av tillstånd för allmän kameraövervakning samlades 2001 för en gemensam konferens där man bland annat diskuterade de ökande ansökningar från skolor runt om i landet. Utgångspunkten vid varje ärende är den portalparagraf som berör integritetsproblematiken.

6 §
Tillstånd till allmän kameraövervakning skall meddelas om intresset av sådan övervakning väger tyngre än den enskildes intresse av att inte bli övervakad. Vid bedömningen av intresset av allmän kamera-övervakning skall särskilt beaktas om övervakningen behövs för att förebygga brott, förhindra olyckor eller därmed jämförliga ändamål. Vid bedömningen av den enskildes intresse av att inte bli övervakad skall särskilt beaktas hur övervakningen skall utföras och vilket område som skall övervakas.

Det bestämdes om generell hållning avseende skolors användande av kameror som innebar att tillstånd ska meddelas om behovet kunde anses uppfyllt men med det förbehållet att övervakningen inte fick omfatta områden mer än två meter ut från fasaden. Kameror började därefter installeras på flertalet skolor och resultatet var i de flesta fall mycket positivt med betydande nedgång av skadegörelse och inbrott. Dock fick man inte alltid bukt med det kanske mest kostsamma problemet, glaskrossningen. Att "panga" en ruta gör man med fördel på avstånd, rekommendationen är troligtvis minst två meter från fasaden och därmed blir kameraövervakningen i dessa fall verkningslös.

Är skolan allmän plats?
Det ska i sammanhanget nämnas att många hävdat att skolgårdar inte utgör en plats dit allmänheten äger tillträde och att man därför inte behöver tillstånd. Och det är just detta som varit upptakten till domen rörande Tångaskolan. De ansökte och fick tillstånd att använda en kamera som skulle flyttas runt till olika positioner och riktas ut mot skolgården. Justitiekanslern (som granskar alla meddelade tillstånd) överklagade detta till Länsrätten i Halland som gjorde den bedömningen att de områden på Tångaskolans skolgård som skulle övervakas inte kunde anses utgöra plats dit allmänheten har tillträde och att något tillstånd för kamera-övervakning därför inte krävdes. Med hänsyn härtill undanröjde länsrätten länsstyrelsens beslut och avvisade Falkenbergs kommuns ansökan om tillstånd för kamera-övervakning och justitiekanslerns överklagande(!).

Många turer
Justitiekanslern överklagade då länsrättens beslut till Kammarrätten i Göteborg som, i dom den 13 februari 2006, fann att Tångaskolans skolgård är av sådant slag att den skall anses som en plats - i vart fall efter skoltid - dit allmänheten har tillträde och att kameraövervakning av det aktuella området därför är tillståndspliktigt. Kammarrätten upphävde länsrättens beslut och visade målet åter till länsrätten för handläggning. Justitiekanslern hade i sitt överklagande i första hand yrkat att länsrätten skulle avslå Falkenbergs kommun ansökan i sin helhet men i andra hand yrkat att övervakning och inspelning bara skulle tillåtas mellan kl. 20.00 - 06.00 vardagar samt 17.00 - 07.00 helgdagar. Med hänsyn till vad som framkommit om skadegörelse och stölder på Tångaskolan fanns ett tungt vägande intresse av att viss övervakning tillåts, menade kammarrätten, som gjorde bedömningen att övervakning i det aktuella området torde medföra en brottsförebyggande effekt, som inte kan uppnås genom andra åtgärder inom ramen för rimliga kostnader.

Länsrätten fann att behovet var uppfyllt och meddelade i domslut att övervakning med inspelning ska få ske i enlighet med justitiekanslerns andrahands yrkande. Domen har nu vunnit laga kraft. Feryal Mentes, som är hovrätts-assessor hos JK, säger att ärendet tydliggör en viktig sak som det tidigare funnits delade meningar om, nämligen att skolgårdar ska betraktas som en plats dit allmänheten äger tillträde och att det därmed krävs tillstånd för kameraövervakning.

- När det sen gäller huruvida kameraövervakning ska tillåtas är det fortfarande en bedömning från fall till fall, men klart är att om det kan påvisas att det finns ett behov så ska övervakning vara okej, också längre ut än de två meter som tidigare varit en praxis.

Magnus Lundberg, domare i det aktuella målet i länsrätten i Halland, kommenterar domen på ungefär samma sätt.
- Det är inte en prejudicerande dom, för det krävs en prövning i högre instans, men det innebär mycket riktigt att övervakning av skolgårdar kan tillåtas om behovet är påvisat och där inga andra åtgärder återstår att prova. Det återstår nu för skolorna att inför varje ansökan om tillstånd att noga påvisa vilka problem man har och vilka åtgärder man i övrigt vidtagit. Om det då kan påvisas att övervakning, också av skolgården, kan förväntas få avsedd effekt så skall tillstånd meddelas.
Det är inte bara så att detta i sig innebär en effektivare övervakning, det ger i de flesta fall en mer kostnadseffektiv sådan då kamerorna kan placeras på ett för uppgiften bättre sätt.

Av Jan Strandevall