– Nu måste jag rensa en del, det är helt uppenbart. Men om du tar Säkerhetsbranschen så har jag ägnat drygt hälften av tiden till sådant som kanske inte ursprungligen var tänkt att jag skulle hålla på med. Det har att göra med fusionsarbetet, ekonomiska frågor och löpande verksamhet. Det har vi ju ett bolag som sköter och poängen framöver är att vi försöker bemanna det bolaget med kompetens från olika kommittéer och liknande som jobbar som professionella yrkesmän och då kan jag renodla mitt arbete och syssla med policylinjerna och att tala i olika frågor som rör Säkerhetsbranschen. Uppdragen i Riksidrottsförbundet och Säkerhetsbranschen tror jag kommer gå att förena väl.

– Jag tänker i tvåårs-termer. När det gäller Säkerhetsbranschen så har jag sagt att jag är inställd på att köra i ett par år, sedan måste det bytas så att vi får återväxt. Det finns många bra människor i säkerhetsbranschen och jag är helt övertygad om att det går bra. Det känns rimligt att föra stafettpinnen vidare under de närmsta två åren. Med tanke på den åldersnoja som finns i Sverige – vi och Albanien lär vara duktigast i den tävlingsgrenen – så är det lite roligt att se att saker kanske förändras. Det går att göra nyttiga saker även om man har passerat pensionsåldern.

– Nej, jag tycker att det har varit en trögare process att få ihop strukturen än vad jag trodde. Vi köpte oss en Rolls Royce men det levererades en Volvo, med det menar jag att vid bildandet så var utgångspunkten att det fanns drygt sex miljoner i kapital att använda. Det kom sedermera att bli ungefär hälften och det är klart att gapet mellan tillgängliga ekonomiska resurser och ambition inte har varit helt i balans. Men nu tycker jag att det börjar sätta sig.

– Det har inte varit bra. Jag tror att det delvis har att göra med att kostymen inte var den kostym som man trodde och då har det uppstått en massa turbulens och annat. Men nu gäller det att titta framåt och jag tror att vi har lärt oss att inte vara så fixerade vid vem som är vd. Det började med en slags marknads-/försäljnings-/talesmannaroll, nu två år senare fungerar jag i praktiken som talesman, det var väl inte riktigt meningen från början. Jag tror att vi kommer allt mer till insikt om att vi behöver en vd men framför allt att vi behöver utnyttja all kompetens som finns vid sidan av.

– Vi har haft en styrelse med ett antal människor ursprungligen från Swelarm och Sweguard och sedan har det funnits ett bolag där Uno Lundberg har varit vd och jag har varit ordförande och där vi skött det praktiska. Men där har inte de som sitter i kommittéer och liknande och som jobbar med frågorna varit med. Huvudstyrelsen har kommit att handlägga väldigt mycket löpande frågor som egentligen inte har på styrelsenivå att göra. Nu ska huvudstyrelsen, där det sitter tunga företag och som har en bra genomsnittlig representation av våra medlemmar, diskutera strategier, prioriteringar och sådana saker, inte praktiska konteringsfrågor och annat. Det försöker vi lägga där vi samlar branschkunniga. Med en sådan arbetsuppdelning kommer det bli lättare och mer effektivt att jobba för den stora styrelsen och dessutom får vi mer tid att diskutera begreppet medlemsnytta. Tidigare har styrelsen nästan fungerat som en ledningsgrupp och det är inte bra.

– Om vi jämför oss med Swesec så är vi duktiga på att ta plats och synas och höras i den offentliga debatten medan Swesec är väldigt duktiga på att administrera sitt inre liv. Efter att ha hållit på i några år kom frågan upp om situationen var mogen för att gå tillbaka och ta det bästa från respektive part. På sikt är jag övertygad om att en branschorganisation är det enda rätta men i diskussionerna visade det sig att läget inte är moget för det ännu. Det finns fortfarande så stora skillnader mellan oss att det inte hade blivit något bra äktenskap.

– Ja, jag lägger märke till att det pågår ett generationsskifte i Swesec och unga människor tycker ofta att det är ganska självklart att det ska finnas en branschorganisation. Och samma sak ser säkert Swesec när de tittar på oss. Jag ser det mer som att diskussionerna har tagit en paus än att de har avbrutits.

– Jag är inte säker på att vi ska sträva efter att få mer uppmärksamhet. Vi kanske ska satsa mer på att mogna som bransch – det finns en massa praktiska frågor som inte får komma i bakgrunden, till exempel hur larmcentraler ska fungera, vad vi ska ha för rutiner vid klagomål från kund och samtidigt finns det mer att göra vad gäller standards. Det gäller att få en bra balans mellan att synas och höras och att leverera medlemsnytta till våra medlemmar. Skulle jag formulera det kort så skulle jag säga att vi har lyckats fantastiskt väl med att synas och höras i den offentliga debatten men vi har inte levererat tillräcklig medlemsnytta.

– Att vara tydlig i vår roll – vad är det som medlemmana känner ger dem stor nytta? Och då handlar det dels om den här medlemsnyttan som jag nämnde, men du har också den andra delen, nämligen att det finns saker som branschföreningen rör som kan förefalla "aningen improduktivt", till exempel påverkansarbete, opinionsbildning och liknande. Men det blir allt mer nödvändigt för fler och fler beslut fattas utanför vår bransch och om inte vi är vid bordet så kommer vi i underläge.

– Det är två saker: att leda arbetet med de strategiska avvägningarna och att fortsätta delta i det publika samtalet. Det räcker inte att vi prioriterar, gör rätt saker och sedan inte får något genomslag. Å andra sidan – om vi får genomslag men inte vet vad vi vill så är det ungefär lika illa.

– Jag tror att vi kommer att vara större och ha all möjlig form av expertis precis som andra mogna branschföreningar. Allt från folk som diskuterar väldigt hands on-orienterade saker som om kablarna ska vara gröna eller röda och till det ideologiska. Jag kan tänka mig att vi kommer att ha en branschorganisation, för på sikt är en gemensam branschorganisation med en tydlig sammanhållning starkare än flera. Men å andra sidan kan en sammanhållen branschorganisation som inte går i takt vara utomordentligt olämplig. Vi måste först se till att förutsättningarna är gynnsamma och att vi har den samsyn som är nödvändig.

Av Henrik Söderlund