Kriminologer har länge ifrågasatt om platsbaserade brottsförebyggande åtgärder, såsom kamerabevakning, har en bestående effekt. Tidigare studier har ofta haft korta uppföljningsperioder, vilket gör det svårt att avgöra om brottsminskningen är tillfällig eller bestående. Den aktuella studien anlade ett elvaårs-perspektiv och fann att bilstölder minskade signifikant efter tre till fyra år – en latent effekt, där effekten tar tid att slå igenom. Bakom studien står välkända amerikanska kameraforskaren Eric Piza, tillsammans med Brandon Welsh, Savannah Reid vid Northeastern-universitetet och David Hatten.

Kamerabevakning fungerar – men inte isolerat för alla brott

Studien visade att kamerabevakning var effektivt för att minska bilstölder men hade liten eller ingen effekt på andra brott, såsom rån och skjutningar. Dessutom observerades en viss brottsförflyttning, där stölder ur fordon ökade i områden strax utanför kamerornas räckvidd. Resultaten pekar på att kamerabevakning isolerat kan vara ett kraftfullt verktyg, men att det behöver anpassas efter brottstyp och lokala förhållanden.

Aktiv bevakning ger bättre resultat

En viktig insikt från studien är att passiv kamerabevakning ger begränsade effekter. Tidigare experiment i Newark har visat att när polisen aktivt patrullerade i samspel med kameraoperatörer, minskade även våldsbrott och ordningsstörningar. Detta visar på vikten av att integrera kameror med andra brottsbekämpande åtgärder för att maximera effekten.

Beslutsrekommendationer för framtiden

För att kamerabevakning ska vara effektivt på lång sikt rekommenderar forskarna att myndigheter genomför långsiktiga uppföljningar, kombinerar kameror med patrullering och säkerställer att tekniken underhålls. Att förstå latenta effekter såväl som avtrubbningseffekter – fenomen där effekterna förändras över tid – är avgörande för att utforma hållbara brottsförebyggande strategier.

Kamerabevakning som en samspelsteknik

Forskning inom ekonomi och informationsteknologi har tidigare lanserat tesen om kamerabevakning som en samspelsteknik, där den maximala nyttan av en modern informationsteknologi ofta uppstår efter en längre tids användning.

— Det stämmer. Sedan 1990-talet har teknikekonomer brottats med frågan om den så kallade produktivitetsparadoxen, alltså hur nyttan av teknikanvändning gestaltar sig över tid. Den kallas produktivitetsparadoxen eftersom nyttan med tekniken inte omedelbart ger resultat. Istället är de bestående effekterna ett resultat av ett genomtänkt och lärande samspel mellan teknik, personal och organisation. Det är också viktigt att inte tappa flås kring arbetet, det blir aldrig ett självspelande piano, säger kameraforskaren Markus Lahtinen på Ekonomihögskolan vid Lunds universitet.

— Jag är inte alls förvånad när jag hör Eric, med forskarkollegor, säga att kamerabevakning som isolerad åtgärd har mer begränsade effekter. Det är de kompletterande insatserna som gör skillnaden, säger Markus Lahtinen avslutningsvis.

Studien publicerades nyligen i tidskriften Criminology & Public Policy under titeln Can place-based crime prevention impacts be sustained over long durations? 11-Year follow-up of a quasi experimental evaluation of a CCTV project.