Det gläder mig att Säkerhetsföretagen har replikerat min debattartikel. Branschen behöver en öppen och ärlig diskussion. Av svaret att döma är jag dock osäker på om branschorganisationen helt saknar självinsikt – eller om författarna inte har förstått frågan. För att undanröja det senare vill jag därför förtydliga kärnan i min kritik av bevakningsbranschen.

Joachim Källsholm, ordförande för Säkerhetsföretagen, och Pontus Lindström, näringspolitisk chef, menar att jag ”slåss mot väderkvarnar” när jag påstår att branschen är teknikfrånvänd, saknar innovationskraft och har fastnat i ett tänk där fler väktartimmar automatiskt anses skapa högre säkerhet. På sätt och vis har de rätt – men mer om det senare.

I sin replik argumenterar de mot påståenden som aldrig har framförts. ”Det är naivt att tro att teknik helt kan ersätta den mänskliga närvaron när det handlar om trygghet, krishantering och förtroende”, skriver de. Det stämmer förstås – men vem har påstått motsatsen?

Det jag skrev i min debattartikel var att tekniken i många fall skulle kunna utföra arbetsuppgifter som i dag läggs på väktare, både stationära och ronderande. Modern kamera- och sensorteknik, i kombination med fjärrövervakning, kan ofta vara ett bättre och mer effektivt alternativ. Väktare kan göra större nytta än att bara bekräfta sin närvaro genom att läsa av streckkoder.

Kärnan i min kritik är därför att bevakningsbolagen inte erbjuder teknik som alternativ i den omfattning som vore möjlig. Med ökad teknikanvändning skulle väktarresurser frigöras och kunna sättas in där de verkligen behövs.

Om det råder väktarbrist i Sverige borde branschen göra sitt yttersta för att använda tekniken mer och bättre än i dag. Det borde närmast ses som en plikt. Källsholm och Lindström hänvisar själva till Bevakningsbranschens Yrkes- och Arbetsmiljönämnd (BYA) och skriver: ”Vid höjd beredskap krävs minst 55 000 medarbetare för att skydda samhällsviktig verksamhet – att jämföra med dagens cirka 25 000. Behovet gäller främst väktare och skyddsvakter.”

De framhåller att behovet av fler medarbetare inte är detsamma som att branschen saknar innovationskraft, utan snarare visar hur viktig den har blivit. Det stämmer säkert – men jag förstår ändå inte hur bevakningsföretagen ska klara att fylla vakanserna om väktare samtidigt ska ägna sig åt uppgifter som tekniken redan kan hantera lika bra, eller bättre. Är det verkligen möjligt att nyrekrytera så många väktare – och vilken kvalitet får man då?

Vi lever i en tid där hoten blir alltmer komplexa och säkerhetsfrågorna allt mer centrala. Väktarna är en resurs och bör användas där de gör störst nytta. Men det går inte att rekrytera sig ur problemet – inte utan att tekniken används mycket mer än i dag.

Som jag tidigare påpekat har flera av de stora bevakningsföretagen fått kritik för att ha fakturerat för ronderingstjänster som inte utförts enligt avtal. I medier har dessutom infiltration av kriminella i branschen uppmärksammats. Det tär på hela säkerhetsbranschens förtroendekapital. Det understryker ytterligare teknikbehovet . Tekniken sover inte, blir inte uttråkad, kan inte korrumperas och tappar inte skärpan. Det är egenskaper som kan stärka hela branschens trovärdighet.

Branschen brukar hävda att tekniken ska ses som ett komplement till bemannade tjänster. Men i verkligheten är det tekniken som bevakar de flesta verksamheter i landet – och vid larm är det larmcentralen som dirigerar ut väktare till det berörda objektet. Så vem kompletterar egentligen vem?

På samma sätt som tekniken är beroende av människor för att fungera så är bevakningsbranschen i behov av modernisering. Förutom ökad teknikanvändning bör de också se behovet av att driva på för att underlätta för utökad laglig användning av teknik som effektivt kan öka säkerheten hos företag och samhälle. Här finns mycket att göra. Vore fantastiskt om Säkerhetsföretagen kunde kroka arm med Säkerhetsbranschen för att unisont driva dessa viktiga frågor.

När Källsholm och Lindström säger att jag slåss mot väderkvarnar kan man tolka det på två sätt. Den klassiska tolkningen är att min kritik bygger på inbillade föreställningar. Där håller jag inte med.

Men när jag nyligen blev uppringd av en företagsledare i säkerhetsbranschen – som läst Säkerhetsföretagens replik – fick jag höra att han höll med Källström och Lindström. Hans tolkning var intressant.

”Jo, men väderkvarnar är omoderna och väldigt ineffektiva för produktion i förhållande till modern teknik.”

Så med det sagt tar jag tar gärna fighten med väderkvarnarna. Någon måste ju göra det. 

Lennart Alexandrie 
Chefredaktör, Detektor