Säkerhetsbranschen, och i synnerhet bolagen med bevakningsverksamhet, befinner sig i ett skede där akuta utmaningar avslöjar djupare strukturella problem. Personalbrist lyfts ofta fram som ett betydande hinder för utveckling och tillväxt. Det saknas väktare, säger man. Är det sant, eller belyser den slutsatsen snarare en bransch som vägrar släppa taget om en förgången tid?

Dagens teknik erbjuder möjligheter till effektiv fjärrövervakning, AI-baserad analys, smarta sensorer och drönare. Ändå fortsätter stora delar av branschen att vara fast i en traditionell logik, där fler väktartimmar likställs med högre säkerhet. Detta trots att tekniken i många fall kan göra samma jobb – snabbare, säkrare och över tid till en lägre kostnad.

Denna konservatism kan delvis förklaras av en tradition där säkerhetsföretag med bevakningsverksamhet leds av personer vars erfarenheter och kompetens främst är djupt rotade i ett säkerhetsarbete baserat på bemannade tjänster. Visst är det fint att man kan börja som väktare och med den erfarenheten som grund göra en karriär som tar en hela vägen till höga chefsposter. Men i en föränderlig tid är det också viktigt att företagsledningar tar in personer som förstår teknikens möjligheter och har ett brett perspektiv samt en affärskompetens som är kopplad till en ständigt påslagen omvärldsbevakning. Utrymme för förändring och innovation är en förutsättning för att säkerställa bolagens relevans över tid.

Bevakningssektorn är i dag prispressad och förefaller ha överlevt sig själv. Bolagen slåss med näbbar och klor för att sälja väktartimmar. Flaskhalsen – rekrytering av väktare – ses som en primär utmaning. Att tjänsterna och affärsmodellerna inte är i takt med teknikens framsteg är ett underskattat problem.

Ansvaret för detta kan inte enbart läggas på branschens leverantörer. Även upphandlarna – både offentliga och privata – har en viktig roll i att driva förändring. Så länge de fortsätter att efterfråga väktartimmar i stället för funktioner och säkerhetstjänster med tydligt definierat innehåll, kommer branschen att fortsätta leverera enligt gammal modell i stället för att erbjuda tjänstelösningar som adderar värde och innovation.

Här krävs också en översyn och ändring av lagen om offentlig upphandling. Som den är utformad nu är lägsta pris av jämförbara anbud högst värderat hos ansvariga upphandlare. Huruvida bolagen levererar det utlovade innehållet i sina prispressade anbud förefaller vara sekundärt. Låga marginaler och kundernas undermåliga kontroll av efterlevnaden kan vara rimliga förklaringar till det fusk med vissa delmoment i de utlovade leveranserna som säkerhetsföretag gjort sig skyldiga till vid flera medialt uppmärksammade tillfällen. Fusk äventyrar säkerheten och är inte värdigt en bransch som – med samtidens hot och utmaningar – tillmäts en allt större betydelse.

Offentliga upphandlingar bör bli mer flexibla och sätta funktion i främsta rummet, så att tekniken kan ”konkurrera” med manuell bemanning när det gäller vissa efterfrågade tjänster. Upphandlarna behöver sålunda hitta sätt att jämföra olika typer av erbjudanden och affärsmodeller för att komma fram till vilka anbud som ger mest värde för pengarna.

Den framtida säkerhetslösningen är inte ett val mellan människa och teknik – det är en fråga om rätt mix. Väktare kommer fortsatt att ha en viktig roll i det fysiska säkerhetsarbetet, men deras insatser och kompetenser måste förstärkas och anpassas till behoven samt i högre grad kompletteras av teknik. Det handlar om att leverera värde baserat på resultat – inte på antal väktare och timmar.

Svaret på marknadens behov av säkerhet är inte att placera ut fler väktare. En ökad teknikanvändning är nödvändig, liksom en personalrekrytering som fokuserar på vilka kompetenser som bäst möter tidens krav.

Branschorganisationerna skulle kunna vara en drivkraft i det här förändringsarbetet. Men hur förändringsbenägen är arbetsgivarorganisationen Säkerhetsföretagen som är den primära intresseorganisationen för bevakningsbranschens företag?

Säkerhetsbranschen har länge burits av sitt syfte – att skapa trygghet. Nu är det dags att bära det syftet med framtidens verktyg. Kunder och leverantörer måste tänka nytt. Acceptans för affärsmodeller som bygger på effekt och innovation snarare än arv och rutin är nödvändig. Annars riskerar branschen att fortsätta jaga personal till ett arbete som inte längre behöver utföras av människor – i alla fall inte på plats.