Mobil access växer och dess användningsområden utökas. Anställda förväntar sig det i allt högre grad, och IT-team uppskattar att inloggningsuppgifter hanteras på samma sätt som resten av identiteter hanteras. Den trenden är tydlig, menar HID men anser samtidigt att det för många organisationer inte kommer att finnas en dag då det sista plastkortet samlas in, varje inloggningsuppgift finns på en mobil och badge-printern äntligen är urkopplad.

Varför det är viktigt

Organisationer som har den smidigaste övergången till mobil access behandlar inte hybrid som en tillfällig lösning på vägen mot något renare. De arbetar hybrid med flit, inte som ett vänteläge. I grund och botten konkurrerar inte kort och mobil – de samexisterar, menar HID.

Det kan vara frestande att se varje kort som fortfarande är i omlopp som ett tecken på att övergången inte är klar. HID menar att vi bör sudda ut den uppfattningen, eftersom det finns legitima, permanenta skäl att behöva båda formaten. En fotolegitimation på en synlig plats – inte dold i en ficka – är fortfarande viktig i många professionella sammanhang. Det är värdefullt att se någons namn och bild när man träffar dem för första gången, tillsammans med deras företagslogotyp och varumärke. Eller när man har träffat dem förut men försöker komma ihåg deras namn. ”En fotolegitimation är humaniserad och kopplar samman”, skriver HID.

I alla organisationer med en bring-your-own-device-kultur vill vissa anställda helt enkelt inte ha en arbetsplatsinloggning installerad på sin personliga telefon. Det är en integritetspolicy som är värd att respektera, inte ett implementeringsproblem som ska hanteras bort. Och naturligtvis finns det platser där sekretess-, säkerhets- eller distraktionspolicyer helt förbjuder telefoner, som produktionsgolv, operationssalar och de mycket säkra zoner som finns i myndigheter och kritiska infrastrukturanläggningar. I dessa miljöer är inloggningsuppgifter som inte är telefonbaserade en nödvändighet, konstaterar HID.

Både det papperslösa kontoret och det kontantlösa samhället förklarades oundvikliga. Men tiden har visat oss att även om den förutsägelsen var korrekt, så är slutmålet antingen uteblivet eller mycket försenat. Papper och kontanter finns fortfarande där de är meningsfulla. Accessuppgifter följer en liknande väg, menar HID.

Inte bara ett säkerhetsbeslut

Det finns ytterligare en anledning till att hybridmodellen gäller argumenterar HID: själva beslutet har bytt ägare. Passerkontroll brukade ligga helt och hållet hos säkerhetsteamet.

I dag påverkar beslut om passerkontroll HR, IT, compliance och arbetsplatsupplevelse, och varje team har en del. IT vill att autentiseringsuppgifterna ska vara knutna till identitetslivscykeln, tillhandahållas och återkallas i enlighet med en zero trust-policy. HR- och arbetsplatsupplevelseteam bryr sig om förändringshantering, medarbetarnas implementering och hur autentiseringsuppgifterna känns att använda från dag ett. Compliance behöver en revisionslogg vid myndighetsgranskning.

Fler intressenter innebär fler krav, och ibland konkurrerande sådana. Denna mångfald av behov är just anledningen till att en enda universell modell inte alltid kan fungera. En avsiktlig hybridmodell är mer flexibel och mer sannolikt att tillgodose olika krav, anser HID.

Anpassade tidslinjer

Implementeringen sker inte i samma takt överallt. Banker, kommersiella fastigheter och högre utbildning har kommit längre med mobil access; tillverkning, sjukvård och utbildning kommer ikapp. Detsamma gäller inom en och samma organisation: huvudentrén, BYOD-tunga försäljningsgolvet och den sterila zonen kommer alla att utvecklas i sin egen takt.

Det, menar HID, är inte inkonsekvens. Målet är inte att få varje dörr och varje anställd till samma behörighet samma dag. Det handlar om att placera mobilen där den accelererar upplevelsen och förvara kort där omgivningen eller personen kräver dem, menar HID och avslutar med att sammanfatta att mobil access är riktningen och hybrid är att göra det bra.