Eriksson och Färm lägger ansvaret för samhällets bristande krishanteringsförmåga på regeringen som har delegerat den viktiga krisberedskapen till Myndigheten för samhällsskydd och beredskap (MSB), detta utan att myndigheten har fått mandat att utöva ledarskap vid kriser som berör flera län. En färsk undersökning som gjorts vid Mittuniversitetet visar att 62 procent av kommunerna ger MSB underbetyg när det gäller uppdraget att utveckla och stödja samhällets beredskap mot olyckor och kriser. Eriksson och Färm skriver i debattartikeln att erfarenheter från tidigare katastrofer som Estonias förlisning, tsunamikatastrofen, diskoteksbranden i Göteborg och stormen Gudrun inte i tillräcklig grad har omvandlats till lärdomar och att samhällets krisberedskap därav är felorganiserad och undermålig. För att förbättra samhällets krishanteringsförmåga föreslår de att det inom regeringskansliet bör organiseras en stabs- och ledningsfunktion som snabbt kan ingripa och ”ta befälet” till exempel när en krishändelse berör flera länsstyrelser eller är av särskilt samhällsfarlig karaktär. "Sverige kommer utan tvivel att i framtiden drabbas av ett antal kriser av olika slag. För att vi ska kunna hantera dessa på ett bättre sätt måste näringsliv och det offentliga skapa en bättre dialog i krishanteringsfrågor där den offentliga sidan måste vara betydligt klarare i sin rolltolkning och styrning", skriver Eriksson och Färm är kritiska:

Försvarsministern svarade på kritiken från Säkerhetsbranchen i DN i lördags (27//). ”Ett system där en central funktion tar över ledningen av den operativa verksamheten kan leda till att viktiga aktörer avvaktar med att agera och därmed riskerar krisen att förvärras”, skriver hon angående förslaget på en myndighet som tar befäl i krissituationer.
”Till skillnad från länder med en särskild krisledande myndighet, råder ansvarsprincipen i Sveriges krishanteringssystem" menar hon vidare i artikeln.

Enligt Engström är de åtta partierna i Försvarsberedningen eniga om att ansvarsprincipen även fortsättningsvis ska utgöra grunden för Sveriges krisberedskap.
Engström hävdar att Erikssons och Färms förslag på en central funktion som tar över ledningen av den operativa verksamheten kan få allvarliga negativa konsekvenser, om exempelvis ”viktiga aktörer” avvaktar med att agera, vilket kan leda till så att en kris förvärras.

Källa: SecurityUser.se