Kamerabevakning har tidigare lyfts fram som en möjlig integritetskränkande teknik, men det är en risk som tidigare avvisats av allmänheten. Så pass många som nio av tio ur allmänheten ställde sig positiva till användandet av kamerabevakning på offentlig plats när LUSAX-gruppen vid Lunds universitet ställde frågor till allmänheten 2019.

En liknande bild bekräftas nu i en omfattande studie som Internetstiftelsen genomfört. Cirka 3000 deltagare deltog i studien och 71% av deltagarna ansåg det motiverat med användning av ansiktsigenkänning via kamerabevakning på offentliga platser för brottsbekämpande syften. Endast 20% menade att användningen av sådan teknik borde förbjudas, medan 9% av deltagarna var obestämda i frågan.

Robust kvalitet i undersökningen

Tekniken med ansiktsigenkänning har från vissa håll lyfts fram som ytterligare ett steg i utvecklingen mot ett massövervakande samhälle, men det är inte en oro som allmänheten tycks dela.

Markus Lahtinen, kameraforskare på Lunds universitet säger följande om studien och dess resultat.

– Studien håller god kvalitet. 3000 deltagare är ett betydande antal och frågorna är ställda på adekvat sätt. De som deltagit har ställts inför två relativt likande påståenden – ett om nyttan och en fråga om risken. I valet mellan dessa har 71% ur allmänheten ställt sig positiva. Det är en något högre siffra än jag förväntat mig.

– Jag noterade även att studien genomfördes i januari och februari tidigare i år. Således har den senaste tiden allvarliga brottsutveckling inte funnits med i tankevärlden. Det kan ju innebära att den positiva uppfattningen stärkts någon procentenhet ytterligare.

Äldre mer positiva än yngre

Ur materialet går det att utläsa att det framför allt är äldre som är mer positiva till användningen av ansiktsigenkänning än yngre. Det är framför allt bland 60-talister och äldre som man är som mest positiv – runt 80% av deltagarna i den gruppen var positiva. Men för gruppen födda 90- och 00-talet var motsvarande siffra strax över 55%.

- Jag tittade lite i resten av undersökningen och kanske man hitta svar till orsaken där, en annan del av undersökningen visar nämligen att yngre har blivit klart försiktigare med vad och hur de delar digitalt – till skillnad från äldre. Är så fallet föranleder det viss självrannsakan och ifrågasättande av att det är äldre som vanligtvis står för klokskapet.